SOU 2007:73

Har nu läst igenom utredningen flera gånger. Och jag måste säga att jag tycker att den är bra. Förhoppningsvis leder det till att flera kommer att välja assistansanordnare på andra meriter än hur mycket pengar man själv får i fickan.

Jag tror att detta, tillsammans med ett system för licensiering av de som skall anordna assistansen åt någon annan än sig själv, räcker för att rädda assistansens något skamfilade rykte.

Åt Miljöpartisten som reserverade sig och menade att man inte gjort "något åt problemet med övervinster" vill jag bara säga: Det är samma bolag som delar ut pengar till brukarna som gör "övervinster". Tar man bort möjligheten för det första försvinner också det andra. Skatten och de sociala avgifterna man kommer att vara tvugna att betala i fortsättningen äter nämligen upp den så kallade "övervinsten".

För er som inte är insatta i detta går det till på något av 2 sätt:

1. En del av assistansersättningen (1-2% eller mellan 2 och 6 kronor enligt Försäkringskassans vägledning) är tänkt att gå till "omkostnader". Omkostnader är ökade kostnader som en person får på grund av sin assistans. Det kan röra sig om toapapper (då assistanterna använder din toalett) eller biobiljetten till assistenten som följer med dig på bio. Då %-satsen ovan bara är en rekommedation och det inte finns några regler kring detta kom några på att man kunde betala ut säg 10:- eller 20:- per timme direkt till den assistansberättigade. Detta utan krav på kvitton, då kvitton anses integritetskränkande. Har du assistans dygnet runt blir detta ca 7500:- eller ca 15000:- i månaden skattefritt som du i princip kan göra vad du vill med. Detta föreslås bli förbjudet. Alla omkostnader måste redovisas och inget överskott får stanna hos den assistansberättigade.

2. Den andra varianten är när alla assistenter är anhöriga. Då kan det bli ruggigt mycket pengar till familjen. Säg att du har dygnet runt assistans. Du har fem assistenter som alla är familjemedlemmar. Familjen har delad ekonomi. Varje månad betalar Försäkringskassan ut ca 169000:-. Om dessa fem assistenter skall ha riktigt bra lön, säg 110:- i timmen + semesterersättning och ob hamnar vi på en total lönekostnad på ca 193:- i timmen (av 228:- som FK betalar i år). Sen tillkommer försäkringar på ett antal kronor och så kostar administrationen någonstans mellan 15 och 25:- i timmen beroende på assistansanordnare och vad som ingår i den. Kvar blir kanske max 15:- per timme, eller drygt 11000:- som skall täcka utbildning och omkostnader.
Ponera nu att ni istället kommer överenns om att jobba för 50:- i timmen utan ob. Då kostar lönerna ca 74:-, sen ger ni 50:- till anordnaren istället för säg 20:- och behåller 104:- per timme skattefritt och klart.
Anordnaren gör en jättevinst och ni kammar hem 76500:-i månaden skattefritt uppepå de ca 35000:- som familjemedlemmarna får ut i nettolön. Summa 111000:- i månaden.
Väljer man det första alternativet hamnar man istället på ca 78000:- netto till familjen (givet att de delar lika på timmarna).
Fint va? Anordnaren mer än dubblar sin intäkt (från säg 15000:- till 37000:-) och ni tar hem 33000:- i månaden mer än om man spelar schysst. Förlorarna är förstås staten som är de som betalar kalaset och sedan får tillbaks mycket mindre, de andra förlorarna är assistenterna vars pensioner och sjukpenningsgrundade inkomster blir ett skämt. Men i det korta perspektivet är det förstås en lysande affär.
Detta drabbas förstås också av förbudet som jag nämnde ovan.

Nu hoppas jag bara att de tar sitt förnuft till fånga och skippar den procentuella tvångsfördelningen av assistansersättningen som lades fram i det förra betänkandet.